Välkommen till min hemsida och blogg som handlar om allt mellan himmel och jord när det gäller språk, främst det svenska skriftspråket (standardsvenskan), men även främmande språk, som spanska och tyska.

Vad är korrekt och inte korrekt, grammatiskt och ogrammatiskt i språket? Språkbruk som inte följer normen ger upphov till starka känslor. Säkerligen är det inte bara jag som störs av konstruktioner som "även fast", "eftersom att", "vart bor du?", "svenska äpple" och "före han började studera"? Hur bestäms normen och av vem?

Borde det kanske finnas en grammatisk kanon - en miniminivå - som man ska kunna efter grundskolan respektive gymnasiet? Ju bättre man behärskar sitt eget språk och förstår hur det är strukturerat, desto lättare lär man sig andra. Att kunna främmande språk öppnar, som inget annat, dörren till andra kulturer. Varför nöjer sig så många med att "bara" kunna engelska? Varför hör man så ofta att grammatik är svårt och tråkigt? När man ska lära sig tyska, måste man t. ex. kunna skilja på var och vart (wo - wohin) och veta vad subjekt och objekt är, vilket många svenska språkbrukare uppenbarligen inte gör. Man behöver bara slå upp en dagstidning för att konstatera en vild blandning av de, dem och dom. Lär man sig för lite grammatik i skolan idag? Har vi en för slapp attityd till korrekt språkbruk i Sverige? Är Språkrådet för tolerant i sina rekommendationer?

Allt är inte grammatiskt eller ogrammatiskt i ett språk. Det finns ord, fraser och konstruktioner som är gränsfall, där språkbruket fortfarande vacklar och normen inte är fastställd. Ett exempel är feminina yrkesbeteckningar. Svenska språknämnden rekommenderar könsneutrala beteckningar, d.v.s. samma benämning oavsett kön, men fortfarande är det många som använder servitris, skådespelerska och sångerska? Sedan har vi alla beteckningar som slutar på -man. Hur könsneutrala är de? "Eva är besiktningsman" låter något motsägelsefullt i mina öron.

I min blogg kommer jag att ta upp allehanda "språkgodis", ge tips på läsning och länkar, presentera diverse lustigheter som jag hittar i tidningar och andra medier och kanske t.o.m. göra en och annan läsarundersökning. Det är min förhoppning att ämnena ska vara både intressanta och tankeväckande!

Om du vill veta mer om mig, kan du läsa på sidan Vem är jag? Hur det går till att doktorera och lite om min avhandling står att läsa på sidan Forskarutbildning, och bloggen finns under Christels blogg.

Än en gång Hjärta-ligt välkommen!

 

Med vänlig hälsning

Christel Larsson